Den rankine temperaturenheten, även känd som den absoluta termodynamiska temperaturskalan, är en icke-SI metrisk måttenhet för temperatur. Det används i en mängd olika tekniska sammanhang och uttrycks vanligtvis i kelvin (K). Rankine-skalan uppfanns av den skotske ingenjören William John Macquorn Rankine. Rankine-temperatur är en värmeenergi i brittiska och amerikanska måttenheter. Den används flitigt inom ångkraftindustrin, eftersom den är lämplig för att arbeta med mättad ånga. Rankine temperaturskalan skapades av den skotske ingenjören och fysikern William John Macquorn Rankine (1820-1872). Han satte den absoluta nollpunkten vid -459,67 °F (-273,15 °C) och kokpunkten för vattnet till 707,2 °F (374,6 °C). Det betyder att en 1:1-blandning av vatten och is har en temperatur på 32°F (0°C), medan en 1:1-blandning av ånga och vatten har en temperatur på 212°F (100°C).

Fahrenheit är en temperaturskala baserad på en som föreslagits 1724 av fysikern Daniel Gabriel Fahrenheit (1686–1736) som använder graden Fahrenheit som enhet. Den är uppkallad efter astronomen och fysikern Gabriel Fahrenheit (1686–1736). På den ursprungliga skalan är vattnets fryspunkt 32 grader och kokpunkten 212 grader. Enheten är också känd som Farenheit eller Reaumur. Inom vetenskap och matlagning används Fahrenheit-skalan ofta i USA. Denna temperaturskala har fått sitt namn efter en astronom vid namn Gabriel Daniel Fahrenheit (1686-1736). Temperaturenheten Celsius är uppkallad efter en svensk astronom Anders Celsius (1701-1744).